Skånela Ferguson

Detta inlägg tillägnas vår kära vän Lillen!

Att förlora någon, en familjemedlem, en vän är bland det jobbigaste som man går i genom i livet och det är man utsatt för flera gånger under livets gång! Det hör väl till livets gång även fast det är orättvist!

Det har tagit dagar för mig att inse att vår lilla vän aldrig mer kommer stå vid min sida och vara otroligt dryg.... även fast jag ogillade det då så saknar jag det så otroligt mycket nu!

Var dag försöker jag vara stark och tänka på att andra människor har det jobbigare än mig/vi men jag vet att även jag måste få ha min sorg, sörja honom för att komma över honom, sluta se hans tomhet som en sorg och uppskatta det vi hade och det som våra stunder betydde för oss!

Vad betyder Lillen för mig?

Det är en fråga som jag försöker hitta ett svar på.... en fråga som jag inte finnner ett vettigt svar på, Lillen var en svår hund, han var svår FÖR MIG!

Innan jag träffade Lillen hade jag en helt annan syn på hundar, jag förstod inte hur hundar fungerade egentligen! Lillen visade tidigt i vårt förhållande att han inte hade respekt för mig och att Mikael var ledaren, men med tiden byggde vi upp en relation som var en balans mellan respekt och kärlek... det var jag som med tiden var den som spenderade mesta tiden med honom, även om det var en svår balansgång utan att gå över gränsen!

Tiden gick och vi insåg att vi älskade varandra starkare och starkare men på något konstigt vis så gillade vi inte att vi tillsammans byggde upp ett starkt band.... han ville ju ha sin ledare(Mikael) och jag ville inte bli bunden till en hund som jag inte kunde styra!

Jag är en hundälskare och älskade Lillen starkt och dagarna rinner i väg nu och jag kommer på mig själv när tårarna rinner ner för mina kinder över småsaker som påminner om Lillen, Lowes matrester har legat under bordet idagar... det är ingen som kommer och äter upp det.... jag vill inte torka upp det, i hopp om att Lillen snart kommer! När jag plockar undan maten lägger jag alltid vissa rester åt sidan för att ge dom till Lillen.... när jag inser sanningen så kan jag inte hålla tillbaka min sorg, för saknaden är stor!

Det enda som jag kan tycka är skönt är att inte behöva torka golven var och varannan dag, men jag skulle kunna göra det fler gånger om dagen om det bara gjorde så att en frisk Lillen kom tillbaka!! Den finaste rottis killen som gått här i Bro under min tid.... att förstå att han var en vacker kille behöver man inte veta mycket om hundar för att kunna se på bilderna!!

HAN VAR 8ÅR, herregud inte grå på ett enda ställe, fortfarande unghund i psyket och kroppen ville vara ung mycket längre än den orkade!! Lillen ville så mycket, han hade sån livsglädje, han älskade att vara ute och få hoppa av sig, men tyvärr orkade inte kroppen det.... Lillen var för fin för att behöva möta detta öde redan.....

Lillen och husse....

Lillen och minihusse.....

Du log mot mig, en sista gång.

Du var så lugn, som om du redan gett dig av.

Du såg på mig, att jag var rädd.

Hur kan man nånsin va beredd?

Vi fick låna en ängel,som spred sitt ljus i vårt liv, i varje andetag.

Du togs bort från oss, alldeles för tidigt.

Vi fick låna en ängel för en stund.

Du gav oss allt ett hjärta kan.

Du lever kvar i oss, så länge livet ger oss tid.

Du sa till oss: Var inte rädd......

Skånela´s Ferguson vila i frid.... du är älskad och saknad!!!

2003-06-19

2011-03-07