Gammaltant.....

Jag känner mig som en gammal tant, bomull i öronen och säger VA tusen gånger per dag... haha Mikael håller på att bli tokig på mig, nästintill bryter ihop över min tidiga kärring ålder!!

Men vad ska jag göra, öroninflammationen vägrar ju ge sig, det rinner hela tiden ur örat så bomull är min rädding... därav kommer min ännu sämre hörsel än vad den var innan. Den har ju aldrig varit på topp eftersom jag är ett utsatt öronbarn....

På tal om bomull i öronen så kommer jag alltid att tänka på min älskade farmor som nu vilar i himlen.... Minns en dag efter skolan, en kall vinter dag när jag, pappa, farmor och farfar sitter vid köksbordet.... situationen va lika där... farmor sa VA hela tiden.... Pappa fick tuppjuck på henne och sa med ironi -Har du bomull öronen eller????

Haha mot allas förvånig svarade farmor, med rösten som bara gamlingar kan

-Jaaaa, det är ju så väldans kallt ute idag!

Haha... vad får alla gamla sina ideér i från? Kanske man kan ha mössa eller åtminstone ta ut bomullen när man kommer in?!

Min kära farmor, jag saknar dig alldeles för mycket, varje dag blir jag bitter på mig själv att jag inte värdesatte din överdriva omtänksamhet bättre, att jag var för ung för att förstå att du bara ville väl.... för ung för att visa uppskattning på allt som du gjorde för att jag skulle ha det bra! Nu när jag förstått så är det försent!!!

Ja, nu tar vi och traskar in i nutiden igen.... härom dagen när jag och Melwin klev utanför dörren, så såg båda att något i trädgården inte var sig likt, lika yr båda två (han har en anledning, endast 4år, men jag då?;)) kliade oss i huvudet.... förstod inte riktigt men det kändes konstigt...

Ha jag kläckte det, vårat äppelträd (ett av dom) hade klyft mitt i tur och låg över gräsmattan.... så nu ännu ett jobb att göra, frågade Mikael om han kunde ta fram motorsågen innan han åkte till jobbet så skulle jag fixa det.... MEN ICKE DÅ.... haha han vågar inte låta mig göra det? Varför förstår jag verkligen inte! Nästintill lite stött faktiskt men han är orolig för sjukan och armen i baksätet;)

Tiden, är det någon som kan vara snäll och stoppa den åt mig, min bäbis är ju stor nu och det har gått så, alldeles för snabbt.... snart redan i tonåren;) Börjar gilla maten mer och mer, men mycket åker ut igen....

Han åker sin gåstol.... mestadels bakåt... jagar sin polare....

Sen när pappa kommer hem då skiner han som en soool, så här glad blir Lowe då....

Han ser upp till kära far.... till världens bästa pappa!!

När Mikael kom hem så passade jag på att smita en sväng, jag brukar påminna mig själv att ta mig tiden att vara själv.. är dålig på det! De enda gångerna som jag är själv och stänger dörren tom resten av familjen är när jag tar mina löparvändor och fotbollsträningarna, vilket inte blir så ofta nu när jag är halvsjuk!

Damsög ur bilen, rensade grusgången från oinbjudna gäster och fotade lite ute.... eller lekte lite bara med kameran är nog en bättre förklaring!

När vi var i Avesta sista gången så fick Lowe en doppresent av mina föräldrars vänner Ulrika, Jocke och Tilde!

Hur gullig som helst, en jätte fiffig present... En riktig pysselmadam är vad Ulrika är, kreativ och duktig! Ett stort tack till Er!

Nu inväntar jag min kille snart, han är ute på en cykeltur runt storsjön så kommer han inte snart så måste jag börja oroa mig för att han vinglat ner i diket eller nått;)

I morgon kommer lilla Eddie pryda min blogg.... ett riktigt charmtroll som tagit lite tid av mina kvällar men nu är näst intill allt klart för att fraktas vidare till hans familj!

Sov gott mina bloggläsare!