onsdag 15 augusti 2012

Storvik

Ja, jag bor faktiskt här, konstigt nog har jag äntligen börjat insett att det är här jag bor, mitt byggande av min älskade familj sker och att det är här mina barn ska växa upp och kommer se som sin hemstad och utgångs punkt.

Alltid när någon frågar mig om jag trivs så svarar jag -nja, jo i huset, jag älskar huset, läget på huset och miljön där ute bland skog. Men jag vill ju "hem" till Avesta.
MEN i morse slog det mig, JAG TRIVS VERKLIGEN! Både i huset och i byn, det är verkligen en plats som jag tror kan ge mina barn en bra uppväxt.

Visst saknar jag Avesta eller för att vara ärlig så är det inte staden Avesta för den är för mig inte viktigt, det finns ingenting i just staden som jag saknar och inte kan finna runt om Storvik.
Utan det är min älskade omgivning i Avesta, mina kära föräldrar, min älskade syster och mina alla fina vänner som jag saknar så himla mycket, det gör ont i bland för att jag saknar dom så mycket, ibland känner jag mig så ensam för att jag är så långt bort från alla dom fina.
Det är denna känsla som har fått mig att tro att jag inte trivs i Storvik, men nu har jag insett att det är inte längre än att ta bilen och åka på besök och hoppas att snart kommer någon som vill besöka mig.

Jag har ju nu oxå vuxit i Storvik, jag har byggt flera relationer där som betyder massor för mig, svärmor och svärfar, familjen från övre och familjen från det stora blå samt många fler fina människor som bor i samma by.
Jag har även skaffat mig en identitet i Storvik, folk heja glatt för att jag är en invånare byn, personalen på affärerna små pratar igenkännande med mig och på coop frågar dom tom. när det är dax för Mikael att fria ;-)!!

I morse slog det mig att jag faktiskt börjat bygga mig ett liv i Storvik, ett liv utanför min gård med min käraste familj, för på läktaren i Parkhallen hejade flertal av publiken på mig och när jag åkte genom byn i morse vid sju så vinklade jag glatt åt tre personer, fler än vad jag vinkar åt om jag åker genom Avesta klockan sju på morgonen.

Så Storvik börjar ta en stor plats i mitt hjärta, jag bygger upp min omgivning för jag att vet att det är här min och min familjs framtid är och det gör mig lycklig.

Tack alla fina vänner för att Ni finns där för mig, både Ni från Avesta och Storvik, givetvis Ni som flyttat och bor på andra orter också, Hedemora, Stockholm, Gävle och Örebro :-)

Stora kramar från Dalkullan i Gästrikland

Inga kommentarer: