.... så är det dax för ett offentligt svar:
JA, jag har nu gett över vårdnaden av min lilla tjej Blaze till Johan m familj. Min tjej bor inte längre hos oss ute i Bro.... väldigt tomt, väldigt tyst och framför allt väldigt trist! Melwin pratar som aldrig förr om henne, Lillen letar i bland efter sin lekkamrat och jag tycker mig alltid koppla ihop allt med Blaze, tår rinner ner för min kind och inser att hon är en obeskrivligt kärvänlig och vacker dam! Till och med Mikael som inte alls längre är intresserad av hundar brukar fälla någon kommentar om saknad....
Jag kan tro att många undrar hur jag kan ge upp någon som jag kämpat för i år innan jag fick medhåll att köpa henne.... och tror att jag är oansvarig och inte tar mitt ansvar fullt ut!
Men svaret är ganska simpelt, jag är inte EGO i denna och tänker mer på henne än på mig själv, försöker se till prinsessans bästa!
För mig är det bäst om jag har henne(förståss) kanske egentligen för henne oxå, jag har alltid varit hennes allt och hennes ledare som hon inte vikt en tum ifrån mig när hon fått välja mellan mig och Johan, inge illa mot honom.... klart tjejen tycker om honom oxå, han är nog hennes bästa lekkamrat men som alla ni som är lite insatta i hundvärlden så är det inte lek utan regler som ger en hund tryggheten och hittar sin ledare där som den följer och vet skyddar henne in i det sista! Men jag hade inte valet om att ta henne själv då Johan inte vill ge sig så kvarstod gjorde att antingen ha delad vårdnad och se henne deppig som första dagarna hos båda och se när hon går in på sitt rum när hon skulle hämtas.... åter fler gånger se henne krypa ihop, dra in svansen och gömma sig bakom Lillen....
ELLER
att ge henne ETT hem, där hon kan bygga upp sin trygghet och hitta sig en ny ledare som sätter regler (*hoppas*) och styr henne så hon finner sin stabilitet efter detta hoppande! Jag hoppas med hela mitt hjärta att ENBART för hennes skull att detta kommer gå himlans bra, hon kommer fortsätta vara en fin hund och få trygghet i sig själv och sluta vara rädd för småsaker!
Men däremot något självsikt jag gjort är att hon står kvar under mitt namn och vår adress ute i Bro, faktiskt där som hon egentligen trvis bäst! För vem som än har henne kan den aldrig ta ifrån mig att även jag är hennes ägare och det kommer jag alltid vara med en vakande blick över hur hon mår och har det! Vilket innebär att OM något skulle se konstigt ut skulle jag gå in på engång och stida för hennes skull och då får vem som helst HATA mig efter det! Men innerst inne så vet jag att Johan och hans tjej kommer ta väl om henne så det är mina fåniga "moderkänslor" :) som jag måste sluta ha!
Ett svar för er som undrar..... Kramkram
JA, jag har nu gett över vårdnaden av min lilla tjej Blaze till Johan m familj. Min tjej bor inte längre hos oss ute i Bro.... väldigt tomt, väldigt tyst och framför allt väldigt trist! Melwin pratar som aldrig förr om henne, Lillen letar i bland efter sin lekkamrat och jag tycker mig alltid koppla ihop allt med Blaze, tår rinner ner för min kind och inser att hon är en obeskrivligt kärvänlig och vacker dam! Till och med Mikael som inte alls längre är intresserad av hundar brukar fälla någon kommentar om saknad....
Jag kan tro att många undrar hur jag kan ge upp någon som jag kämpat för i år innan jag fick medhåll att köpa henne.... och tror att jag är oansvarig och inte tar mitt ansvar fullt ut!
Men svaret är ganska simpelt, jag är inte EGO i denna och tänker mer på henne än på mig själv, försöker se till prinsessans bästa!
För mig är det bäst om jag har henne(förståss) kanske egentligen för henne oxå, jag har alltid varit hennes allt och hennes ledare som hon inte vikt en tum ifrån mig när hon fått välja mellan mig och Johan, inge illa mot honom.... klart tjejen tycker om honom oxå, han är nog hennes bästa lekkamrat men som alla ni som är lite insatta i hundvärlden så är det inte lek utan regler som ger en hund tryggheten och hittar sin ledare där som den följer och vet skyddar henne in i det sista! Men jag hade inte valet om att ta henne själv då Johan inte vill ge sig så kvarstod gjorde att antingen ha delad vårdnad och se henne deppig som första dagarna hos båda och se när hon går in på sitt rum när hon skulle hämtas.... åter fler gånger se henne krypa ihop, dra in svansen och gömma sig bakom Lillen....
ELLER
att ge henne ETT hem, där hon kan bygga upp sin trygghet och hitta sig en ny ledare som sätter regler (*hoppas*) och styr henne så hon finner sin stabilitet efter detta hoppande! Jag hoppas med hela mitt hjärta att ENBART för hennes skull att detta kommer gå himlans bra, hon kommer fortsätta vara en fin hund och få trygghet i sig själv och sluta vara rädd för småsaker!
Men däremot något självsikt jag gjort är att hon står kvar under mitt namn och vår adress ute i Bro, faktiskt där som hon egentligen trvis bäst! För vem som än har henne kan den aldrig ta ifrån mig att även jag är hennes ägare och det kommer jag alltid vara med en vakande blick över hur hon mår och har det! Vilket innebär att OM något skulle se konstigt ut skulle jag gå in på engång och stida för hennes skull och då får vem som helst HATA mig efter det! Men innerst inne så vet jag att Johan och hans tjej kommer ta väl om henne så det är mina fåniga "moderkänslor" :) som jag måste sluta ha!
Ett svar för er som undrar..... Kramkram
1 kommentar:
Hej!!
Ditt första sms värmde mig, men det andra hm......det sägs att hämden är ljuv!!!!
Kram Blondinen
Skicka en kommentar